LikbÅl
(não sei)
Under mÆrka skyar, gnistrande stjÄrnor
drakskepp pÅ rasande vÅgor fÄrdas fram
spÄnda segel av isande vindar fyllda
pÅ fÄrd mot strid i fjÄrran land
Likt nattlig kyla, smygande dimma
I skydd av mÆrker de intar strand
stridsrop skalla, dÆdsdom nalkas
denna natt dÅ nordisk vrede slÄpps fri
Denna natt dÅ hednisk Ära hyllas
kristet likbÅl i mÅnens ljus
Denna natt dÅ jesu tro fÆrkastas
mod i strid belÆnas med dÆd
med vapen i hand och kors runt hals
de intog vÅrt rike, bestal oss vÅr tro
nu hÄmndens klocka fÆr dem klÄmta skall
klingande svÄrd ska drÄnkas i kristet blod
Skrik av plÅgor kroppar vridna i smÄrta
kallt stÅl i mÄnsklig kropp lÄmnar spÅr
Blod nu spillt pÅ helig mark
Kristi rike i skam drÄnkt av lik
dÅ solen Åter kastar fÆrsta ljus
segel mot skyar hissas och mottar vind
i Ædelagt rike, sorg och vÅnda kvar
i de som lÄmnas bÄrande okristligt arv
Denna natt dÅ hednisk Ära hyllas
kristet likbÅl i mÅnens ljus
Denna natt dÅ jesu tro fÆrkastas
mod i strid belÆnas med dÆd
|
|
