Galdersbesjungen
(Vintersorg)
Kungadottern vreds av våndans härskarmakt
Sinneskrampen kom från drömmen
Drömmen om en guldkrans blanka prakt
Från sagotidens mörka gömmen
Om dess höghet det har skrivits om i dikt
En magisk isbjörn som förtrollar
Förtrollar dottern med sin tjusarbikt
Som frilig står i klänningsfållar
Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galderbesjungen bliver
Mot äventyrsvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friskan å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver
När skymning spänner himlaväven bjärt och grann
Förvandling sker i aftonstunden
Stunden då skogen gullfar bliver man
Av trolldom han är slavligt bunden
Men om makan skulle skåda denna hamn
När dagabräckning börjar glia
Glia så varmt. Från ovälgärningsfamn
Sin brudgum ej då går att fria
Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galderbesjungen bliver
Mot äventyrsvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friskan å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver
För detta ting han levde i skräck
Att hustrun skulle se hans gestalt
På natten han är likt skönlockig näck
Fast fagrare ändå, ja tusenfalt
När solvagnen går han åter blir björn
Förbannelse i mången dagar
Trollpackan fjärrser genom örn
Hans lidande henne behagar
Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galderbesjungen bliver
Mot äventyrsvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friskan å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver
|
|
