Gygralock
(Vintersorg)
“På gyllene pelare upphissat block”
Så sporde en skogman i vargaskinnsrock
Som sovit en natt vid granbergets fot
Och hörde där inunder gygrornas lock
Snart stego de upp de som irrblocken gömt
Och nynnade visor så viskande ömt
Den dragande kraft i benhöljet slet
De varnande orden han hade nu glömt
Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin famn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds
Kikt glittrande droppar över regnbågens rand
Ett bländande strålfång ifrån berghålors land
Det kristalliska sken i gygrornas välrd
De andlösa varelser honom trollband
Kycksaligheten i hjärtat nu brast
Kockropens eko så träget skar vasst
Hans vädjande bön ej gör honom fri
Nu hjälpen blott vändelrot och tidebast
Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin famn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds
|
|
