När Ålvadrottningen Kröns
(Vintersorg)
Vid mosslaggen blöt och lömsk
En margfalsfärgad dimma
Älvakungens här, så drömsk
I underskön dans
Dannejungfruars stilla gång
I gåtfullt skimmer glimma
Jordens puls, en kröningssång
Förkunnas av månglans
I det guldvingade bivist
En kringljungad gudinna
Vandrande i leden sist
Blott skuggorna ser
Uti de blidaste ögonpar
Norrskenslågor brinna
Med sidenröst och stämma klar
Natursång hon ger
Och när nymfer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfurors knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott spynliga för hedning och vätt
En ceremoni hålls vid bäckens rand
Kjungdoft när vart sinne
Till kungasätet hon ger sin hand
Under gycklande stjärnljus
De ädla väsen med nattens kraft
I det spindelvävda linne
Dricker daggdroppars näringssaft
I föreningens rus
Och när nymfer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfurors knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott spynliga för hedning och vätt
|
|
