Blå December
(Per Gessle)
Jag kommer från ingenstans och ska nån annanstans
Daniel Bernhard var min far jag bär hans blod och namn
Jag hamnade här, ett slumpens val
En kvinna tog mej an blå December
Min första vän, en regnfågel, försvann över ett hav
Jag fostrade honom som min son
Men vindarna höll honom kvar min sista vän, en amulett,
Den har jag runt min hals blå December
Jag satt på kajen och skrev ett brev
Från en livbåt till en hamn hon kom som jag från ingenstans
Som drivved in mot land hon gav mej eld för värmens skull
Och is för mina sår blå December
Hon hade rest med gycklare och levt i tält och prång
Hon började som en lärling ska och slutade i en solnedgång
Hon sjöng om Spanien och Kärleken
Jag spelade min gitarr blå December
En natt då fyra gräsänder låg vid vattenlinningen
Vaknade jag av ett andetag och en kyss mot tinningen
Hon lämnade månen ny och stark
Och försvann som i en dröm blå December
Jag kommer ifrån ingenstans och ska vandra natten lång
Daniel Bernhard är mitt namn och detta är min sång
Till dej som har ditt hjärta kvar
Hos Brons och Guld September och Blå December
|
|
